På lunchen gick ja ut och satte mig vid Sergelstorg på bänkarna.. Köpte på mig en cola, å en massa skvaller tidningar..redo för en timme i solen..

Efter att ja suttit där i 20 min..kommer en kille fram till mig.. Ja ser att hans mun rör sig...hör inte vad han säger eftersom ja har popplurarna på mig..tar av mig dom å ber om ursäkt för att ja inte uppfattat vad han sagt.. Han kollar på mig..å säger:

Killen: Hej

Jag: Ee Hej! (förvånad att nån snackar med en liksom..känner ingen här :)

Killen: Hur är det med dig?

Jag: Ee..jo bra! Själv?

Killen: Bra!!

Killen: Vad fin du är...

Jag: Tack så mkt vad snällt sagt..(ler, ett konstigt leende men ja tror inte han uppfattar)

Killen: Vad heter du?

Jag: Ledsen men ja är inte intresserad..visar upp min ring.. Killen sjunker ihop å säger OK å går därifrån..
Varför visar jag ringen? Snacka om snofsig förlovad tjej...hahaha!! Ajja..gjort är gjort.. Men ja va snäll i alla fall.. Ville liksom inte såra han...

Efter att han gått började ja kolla efter att alla mina saker var kvar på bänken...brillor, mobil å pengar...är man sjuk som människa.. Fatta att vissa bara vill vara snälla liksom..blir allvarligt rädd för mig själv...

Ja tycker att han va modig..krävs mkt för att stappla fram å snacka med nån sådär...ja hade ALDRIG gjort det!!

Cred till den killen!!

/ Tessa♥