Tjyveri..
Det är nån som snott min arbetslust kan ja lova..
Efter lunchen gick jag in i nån sorts paltkoma! Skitdrygt!
Känner att dagarna blir mer och mer ansträngande. Får oftast sova middag när ja kommer hem på eftermiddagen. Jag är helt slut.
Just nu ligger lillfräsen och putar med stjärten, magen är helt spetsig på högersidan! :) Undra hur du ser ut. Vem det är som gömmer sig därinne. Har du mkt eller lite hår? Blå eller bruna ögon? Lik mamma eller pappa? Pojke eller flicka? Hur stor eller liten är du? Funderingarna är SÅ många! Vi längtar efter dig lillfräsen!! ♥
Ikväll är det middag hos Emmis och Micke som gäller. Får se vad som bjuds. Men känner ja Emmis rätt så kommer det va sjukt gott å man kommer att vara mätt för en BRA tid framöver. Vi står för efterrätten och den kommer dagen till ära att bestå av semla. Jag vet inte om jag kommer äta nån. Är sämst på semlor. Gillar en tugga sen är jag nöjd. Får se om ja får ta en tugga av P:s eller om ja måste köpa mig en egen! ;)
Kollade på "En unge i minuten" igår förresten! Vilken mysig serie. Vilket jobb de gör alla som föder barn och papporna med. Vilka hjältar! Att stå där bredvid och se ngn ha så ont måste vara värre än att vara med om smärtan. Man är i deras position så otroligt hjälplös. Ja försökte att pränta in i P:s huvud igår att han kommer att vara det bästa stödet och det är så skönt att han finns, bara så att han ska veta att det är OK att han inte kan göra så mkt åt smärtan utan att hela deras grej är att bara finnas där som en trygg hand och röst. ♥
Har otroligt svårt att sätta mig in i att jag snart också ska vara med om det där. Jag är inte rädd, inte orolig, lite nervös. Min stora fråga är kommer jag klara av det? Hur kommer jag reagera? Kommer jag kunna behålla lugnet? Hur lång tid kommer vi att få ligga där innan vi har bebisen på bröstet? Jag är inställd på att jag inte kan påverka situationen så mkt nu utan får helt enkelt ta det som det kommer och lita på att min kropp vet vad den ska göra helt enkelt. Jag lämnar mig helt i barnmorskans händer. De är proffs! Det enda som kommer att stå i mitt förlossningsbrev är att OM det blir snitt att de ska lägga ett snyggt ett. Sen att jag vill veta vad som sker hela tiden. Sen tar jag det som det kommer. Bra eller dåligt? Ja det återstår att se :)
En timme kvar till hemgång! Skönt!
/ Tessa ♥
Du kommer klara förlossningen galant stumpan. Och det där med att behålla lugnet kunde inte jag , jag skrek som en stucken gris med jämna mellanrum men inte f*n gör det nåt bara att skrika på det för det får man :-)
När man föder barn får man skrika,gråta och bajsa på sig hur mycket man vill, man är ändå så jävla duktig som klarar av att föda fram sitt barn <3
Kramar från Söderhamn
Va go du är Stinta!!
Jag har gett mig fan på att klara det. Skrika ska ja göra, skita på mig ska ja också göra å sen så ska ja gråta av glädje när vi äntligen får se vår lillfräs! ♥
Hoppas du känner dig bättre i förkylningen! Ta hand om dig! KRAM
Klart du fixar det, nemas problemas stumpan.
Och gråta av glädje gör man verkligen, det är ett lyckorus som inte går att förklaras i ord och man blir så oerhört rörd och så fylld till bredden av kärlek när man får upp sin lilla kladdiga bebis på bröstet. :-)
Jag gråter varje gång jag ser filmen när Molly föds, det är ljuvligt för det känns som man får uppleva det återigen och de är ju helt UNDERBART !!!
Sköt om dig och klappa magen från mig.
Kramis
Häftigt att ha det inspelat sådär så att man kolla på det såhär efteråt. Förstår att du gråter när du tittar på det. Jag grät när jag kollade på en unge i minuten på tv. Det är så häftigt. Ska bli helt fantastiskt. Inte smärtan kanske men just att få känna denna kärlek och lycka och att äntligen få se den lille som gömt sig därinne i nio månader. Gud va nyfiken man är. :)
Kramen
